Funderingar kring matning
Efter ett samtal med en vän tidigare idag har jag börjat fundera. Det gäller amning igen. Jag kan amma, och gör också så. För mig funkar det bra.
Läste igenom en broschyr jag hade hemma idag, där det förespråkas att man ska amma så kallad fri amning. Motsatsen sägs vara reglerad amning.
Jag tycker att det är tråkigt att all info man får från "de som vet" (mvc, bvc, amningshjälpen, bb, förlossningen mm) förespråkar just fri amning och nästan klankar ner på annan form av amning, och såklart även flaskmatning.
Broschyren menar att reglerad amning är att man matar efter klockan, som man gjorde när min mormor fick barn. Då fick man inte ge efter innan 4 timmar hade passerat, hur mkt barnet än skrek.
Broschyren säger också att fri amning är när man lyssnar på barnets signaler och låta det suga så länge det vill. Det kan innebära lite och ofta, upp till flera ggr i timmen. Det står att det är bäst för barnet och att mjölkmängden anpassar sig snabbt till barnets behov.
Med Edvin har jag försökt styra det lite till 3-timmarsperioder från det att mjölken rann till på riktigt. Men han får själv säga till när det är dags, jag sitter inte och klockar honom. Han får självklart också äta tills han själv anser att han är klar.
Resultatet av det är att jag har en nöjd bebis, som äter med jämna mellanrum på 3-6 timmar, beroende på dagsformen och tiden på dygnet. Mellan matningarna är han glad, jollrar och flinar, och sover bra (bortsett från några dagar förra veckan).
Om jag vet att han ätit ordentligt sista målet (hört att han svalt lika mkt och ätit lika länge som vanligt) och han ändå skriker innan 3 timmar har gått då är det med största sannolikhet något annat som är fel och då brukar det fungera att vagga och gosa och hyssja. Men jag pinar såklart inte mitt barn, det händer att tutten åker fram tidigare än 3 timmar ibland också. Reglerad eller fri amning? Min amning skulle jag säga.
Och min mjölk är anpassad efter Edvins matrytm, och den är inte ett dugg störd. Jag behöver inte ha mjölk konstant eftersom han inte äter så, det finns tillräckligt när det väl är dags.
När Edvin kom visste varken han eller jag hur man gjorde när man ammade, men vi fick lära oss tillsammans. Det här är vad vi gör, vad jag anser är bäst för mitt barn, och det här är vad som funkar för oss.
Men jag är nyfiken, hur gjorde/gör ni?
Hmm..hur gör vi? Mjo..nu e han juu så "Stor" att han själv kan peka på vad han vill..och amningen för Mille är inte längre mat..utan tröst..och en vanesak..han kommer ibland o pekar på tutten o drar i kläderna o så frågar ja vad han vill då pekar han..o sen när ja väl tagit av mig så garvar han o går iväg..o ibland tar han ett par klunkar o sen e han nöjd o ligger ba o gosar typ..men om ja tänker tillbaka så har ja nog inte gjort på ngt speciellt sätt..nille har alltid varit ganska inställd på sina rutiner lite av sig självt..han ammade var tredje timme typdygnet runt till han började äta vanlig mat...ja läste aldrig på innan..o håller med dig,finns ingen annan än ni som kan veta hur ni vill ha det o vad som funkar för just ER! Så gör som ditt mammahjärta säger o amma hur ofta eller sällan du kan/vill/behöver! =D
Men vilken sötnos du hade med på bild då! Ja läste ba igenom snabbt o kommentera o missade juh kortet! KLANT! Fan va bra den satt på han =D PERFA!
Första tiden gick det ju inte för mig att ha 2-3 timmars perioder, Melvin var inte nöjd med annat än tutten.. och jag sket i vad dom tycker på dessa bvcar och mvcar och bbn :P körde vårat race :) Det Melvin mådde bra av och behövde.. För det vet man som mamma bäst själv.. :) Efter ett tag kunde vi också ha lite mer timmar emellan.. Men jag ammade ju "bara" 4 månader.
Alla får göra som man själv vill så klart men ingen får mig att tro att sk. "fri amning" är det bästa. Kan aldrig vara bra att "tutta o äta " flera ggr i timmen, det gör man ju inte som vuxen ens. Det tror jag inte ett dugg på. Mamman blir trött på det kan inte göra något annat och bebin är aldrig riktigt hungrig eller mätt. Dessutom sover bebin inte några längre stunder mellan målen då.
Sen tror inte jag att alla förespråkar det heller som du säger,många gör det av dem du nämner men inte alla.Om tio år är det något nytt som gäller. Den modellen du valt tror jag helt o fullt på det är därför jag förespråkat den. Att ni båda barn mått bra av det samt Edvin säger då mig att det är rätt det jag tror på. Så det är bara att fortsätta och må bra av det som jag ser det.
Jag säger som första inlägget, Elias har oxå varit ganska bra inställd, i början kanske han fick äta lite mycket, men de gick minst två timmar emellan iaf, de är ju lite svårt o veta vad man gör första gången med en helt färsk bebis :) Men när vi började med nappen efter några dagar så blev den trösten istället o allt blev mycket bättre! Då åt han var tredje timme ungefär, o han sa till när han va hungrig. Man fick ju massa böcker på mvc innan han föddes men jag har inte läst en enda. O vi verkar ju må bra ändå, växer o frodas ;)
Men som jag tolkade fri amning så va de att dom inte kan bli tjockisar av att amma för mycket och därför kunde äta varje timme om man gjort så. Men jag tror ingen som inte är underviktig behöver äta så mycket. Men som sagt, jag har haft en ganska lätt kille ändå så de har gett sig själv att han inte ätit så ofta :)
Jag håller med Mormorn jag. Det som känns bra för er är det bästa :)
Hej! Jag friammade och min son sov hela nätter från 1,5 månads ålder, och han sov även längre stunder på dagen. Mina vänner friammade också sina barn och de sov också jättebra väldigt tidigt.
Jag tror att alla barn är olika och har därför olika sömnbehov och sugbehov. En sak kanske funkar toppen på ena barnet medans det inte funkar lika bra på nästa barn man får.
Man får väl göra det som känns bäst och inse att det som funkar på ens egen barn inte automatiskt funkar på ett annat barn. För mig var friamning helt klart det rätta och min son var väldigt lugn och harmonisk och glad PLUS att han sov jättebra.
Verkar som om detta är ett viktigt ämne för många. Jag har aldrig ens funderat i de här termerna, barn ska få mat när de är hungringa, punkt. Sen märker man som mamma själv hur ofta det är, alla böcker är till som en guide och råd till de som är osäkra, ingen sanning. Kör på erat, om en månad han det vara "friamning" som funkar, vem vet lixom...;) Mina barn har alltid fått äta när de vill, skillnaden var att Moa glatt tog tutten precis när som helst, både som tröst och mat och Maja har man fått väcka. Inte roligt det heller när barnen äter för lite. Men glöm bara inte att tutten inte bara är mat, det är trygget och kärlek också och de kan man väl inte säga nej till tycker jag ;) Puss puss!
