Att fånga in och samtidigt släppa taget
Det sägs att när någon föds så dör någon annan.
För fyra dagar sedan fick jag hälsa min andra son välkommen, och idag får jag önska min farfar trevlig resa.
Det är livets gång och istället för att tänka att jag snuvade farfar på livet med att få Arvid så tänker jag på det som att farfar väntade med att fara tills Arvids nedkomst var säkrad.
Farfar hann aldrig träffa minstingen men han hann i alla fall se ett kort på honom.
Enligt sägen verkade han bli rörd/glad (?) och det glädjer mig :)
Nu har han mycket att berätta för farmor när de ses igen efter 16 år! <3
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Vila i frid!
Trackback
