Att glädjas
Edvin var planerad. Arvid var inte planerad.
Jag blev gravid trots att jag hade en kopparspiral och vi hade tänkt vänta lite till med syskon.
Det gjorde att jag inte alls kunde glädjas åt graviditeten första halvan, och det jobbiga i början med illamående och trötthet blev ännu värre. "Jag har ju inte valt det här själv!!"
Andra halvan så började jag förlika mig med faktumet. Och mycket tack vare att min mamma var så glad över det :)
Att ta bort bebisen var inte ens på fråga.
Nu är bebisen här - och allt känns så bra.
Två fina pojkar har jag. Det är ju som att det aldrig var tänkt att bli på något annat sätt <3
Nja men de är det värt :) mensen kommer ju förr eller senare ändå. Men hade gärna vart utan att blöda lite längre :)
Nästan så man blir lite tårögd av ditt inlägg :) hej hormoner ;)
ja tänk så det kan bli, jag förstår precis hur du menar. Maja var meningen på ett annat sätt, hon passade in i våra liv precis som hon var och dom har enorm glädje av varandra :)
Världens bästa o goaste pojkar om man frågar mormor och morfar.
Vad gulligt skrivet :)
