Gråtande barn och blödande mammahjärtan
Igår var det inte så roligt att lämna en ledsen kille på dagis.
Jag vet att det blir så och jag vet att man måste gå därifrån fort fastän man helst vill ta med honom hem igen.
På kvällen kom han på att han var ledsen på dagis och sa "mamma dadåå neeej" (mamma dagis nej) och stora tårar kom rullandes nedför kinden.
Han vaknade inatt och var ledsen också och även på morgonen hade han det i minnet.
Jaha, hur ska det då gå idag?
Jag tyckte att fröknarna var lite för dåliga på att ta emot honom igår när jag lämnade så det var kanske inte så konstigt att reaktionen blev så stark.
Jag ringde och sa till om det innan vi gick dit idag, så när vi kom så satt en av fröknarna ute i kapprummet och väntade medan vi klädde av oss och när vi var klara tog hon honom i handen direkt.
Så hur gick det då idag? Jo det gick mycket bättre! :)
Bra ni sa till! Vissa barn klarar inte av att bara bli lämnade utan måste tas omhand. Melvin är lika. Och det är lika tungt efter ett år när dom gråter och man går ifrån :/ fy tusan !
Skönt att det gick bättre idag! :)
Men vad tråkigt! :( jag har inte alls upplevt det på vårt dagis, där är det alltid nån som tar hand om just Kohn när vi lämnar och tröstar när det är nåt, så John var aldrig reagerat så. Visst gråtit vid lämning och hämtning i början, men inte nu längre. Jätte ta att du sa till! Man vill ju att dom ska ha det bra och bli tröstade när de saknar mamma och pappa
