Bortglömd
Idag hade vi sovmorgon, eftersom Edvin sovit över hos sin mormor och morfar.
Eller i alla fall borde vi ha haft det.
Klockan 06 vaknade jag, och kände mig utvilad.
Edvin hade tagit med mormor och morfar sin på en promenad, så de var inte hemma när vi kom.
Glad i hågen ser jag sen en pojke i vagn som kommer in på gården till sin mamma som längtat så.
Var han glad att se mig? Inte direkt, han skakade på huvudet och försökte trycka bort mig.
Snacka om att känna sig uppskattad av sin egen son..
Den lilla farbrorn som följde med oss hem sen var inte någon trevlig farbror. Arg och ville ingenting. Han ville inte ens ha russin (?!).
Han ville nog stanna kvar på andra sidan vägen istället för att komma hem till trökiga morsan och farsan..
Tillslut fick jag i alla fall motvilligt en puss... :)
