ihja - same as it never was

Det finns inte mycket som slår mysigheten att få krypa ner nyduschad i en säng med ny fräscha lakan. Nu ska jag sova gott!
God natt alla kära :)

Äntligen har jag avverkat en tenta! Jag klarade statistiken och kan nu lägga den åt sidan. Fasen vad skönt. Nu är det bara resten kvar :)

Idag har vi varit på öppna förskolan. Mysonsdagar med bara bebisar = lugnt! Men det här var sista onsdagen för oss, för sen är det jullov och när det öppnar igen har Edvin fyllt ett år och får bara gå mån-tis.

Nu står pojken och bläddrar i ett reklamblad från HM och mamman virkar mormorsrutor.
Ikväll ska jag jobba 17:30-21:30. Skitpass kan man tycka, men emellanåt är det skönt att slippa jobba så länge.

Jag läste ett inlägg i en blogg ang bröstoperationer. It got me thinking.
Jag har alltid varit brydd om mitt utseende och vad andra anser om mig. Men ju äldre jag blir desto mindre brydd blir jag. Enligt vissa kanske jag har blivit slapp.
Jag älskar smink, det är kul. Men jag går ut utan smink kanske två dagar i veckan minst. För jag duger som jag är. Och för att det är skönt!
Det hade jag aldrig gjort förut - herregud ska folk få se hur jag egentligen ser ut?!

Jag har gått upp i vikt under de senaste åren, och alla mina smala kompisar har fått mig att känna mig tjock och ful bara genom att vara just smala.
Men efter graviditeten så är jag fortfarande en tjockis, men jag är inte alls lika brydd om hur det ser ut, jag är mer brydd om hur jag mår. Jag behöver gå ner i vikt för hälsans skull, att jag sen kommer ha lättare med klädinköp osv är bara en bonus.

Jag tycker att det är tråkigt med alla folk som opererar sig till överdrift, för de ser ju tillslut likadana ut.
Jag vet två tjejer som har fått mig att reagera. Det var två jättefina och snygga tjejer, som opererade läpparna. Nu ser det inte så snygga ut längre, och de sticker inte ut med sitt vackra som de gjorde innan.
De ser ut som kopior. Synd att de inte ser det själva :(

Jag låter mig inte förfalla, jag har gått ner 5kg från vikten innan Edvin och jag ska gå ner mer, jag duschar och kammar håret, sminkar mig oftast och jag har hela rena kläder.

Men jag duger ändå som jag är.

Idag tog han och bestämde sig för att börja gå.
Helt sonika traskar en skrattandes unge förbi mig i vardagsrummet.
Lugn nu Edvin. En till tand ploppade upp i förrgår dessutom.

Edvin har blivit så stor på så kort tid. Han fyller snart ett och kan nu mer eller mindre säga till vad han vill. Alltså, på sitt sätt, men jag förstår ju honom.
Jag skulle gå iväg hemifrån idag och Erik och Edvin skulle stanna kvar hemma, men så följer lillfisen med ut i hallen och ger mig sina skor.
Sen ska han upp i famnen och så vill han att jag ska sätta på honom skorna.
Sagt och gjort.
Sen pekar han på jackan och säger "där där". Just det, man måste ju ha jacka om man ska gå ut.
Så pappan får helt enkelt skippa sina planer om innedag och klä på sig och gå ut.

Vill han ha en banan så kommer han med sin leksaksbanan och vill att man ska öppna den åt honom. Så då får man gå och hämta en riktig åt honom.

Han har tagit fyra steg på eget bevåg och han har kommit på att om man kör stutt i väggen när man är ute med gåvagnen, då får man sätta sig ner och vända vagnen innan man kan gå vidare.

Jag trodde att jag skulle vilja ha en bebis för alltid, men gud så kul det är att få vara med i en liten människas utveckling!